KAREN BLIXENS LIV, BARNDOM OCH UNGDOMSÅR


Många stora konstnärer och författare uppvisar redan i barndomen och de tidigaste ungdomsåren en lust till att uttrycka sig i form av dikter, små historier och skisser. Det gäller också Karen Blixen – född Dinesen 1885.

Redan som 8-åring skriver hon  ”Vers af Karen Dinesen fra 1893″, och under åren framöver fortsätter hon med sagor, berättelser och skådespel, som hon uppför i hemmet på Rungstedlund tillsammans med systrar och vänner. De skrivhäften hon skriver i är dessutom fyllda med teckningar av troll och landskap, kvinnoporträtt och illustrationer till ungdomsårens favoritlitteratur, bland annat Shakespeares skådespel och Charles Dickens romaner.

TECKNINGSUNDERVISNING

År 1902 får hon vid 17 års ålder teckningsundervisning vid fröknarna Meldahl och Sodes privata tecknarskola i Köpenhamn och året därpå blir hon antagen vid den nyupprättade Konstakademins Konstskola för Kvinnor. Hon fortsätter emellertid också med diktningen och 1907 och 1909 blir några av hennes noveller under pseudonymen ”Osceola” tryckta i ett par av tidens ledande litterära tidskrifter. Det väcker dock inte större uppmärksamhet och 1910 reser hon med sin syster till Paris med siktet inställt på att gå på målarskola. Som hennes dagbok från vistelsen visar är utbytet begränsat. Hon deltar men utan större entusisasm i stadens sällskapsliv och är på det hela taget ”så trött på hela tillvaron att jag skulle kunna spy”. När hon 1913 förlovar sig med den svenske baron Bror Blixen-Finecke och emigrerar till Afrika har hon till synes gjort avkall på en konstnärskarriär. Dock tar hon med sig sina häften med diverse utkast från de tidigaste åren.


Många år senare i Afrika

Många år senare i Afrika, när olyckorna ramlar ner över henne, gör Karen Blixen en summering av sitt liv. I ett brev från 1926 förklarar hon för brodern Thomas Dinesen varför hon gav upp både diktar- och konstnärskarriären:  

”Jag skulle naturligtvis ha bestämt själv; men här kom åter det underliga motstånd mot allt, som på något vis låg utanför den snäva cirkeln hemmavid, och den underliga makt som de hade, som gjorde att man alltid såg ut att ha fel, när man gick emot deras vilja. Vad tänkte de sig? Ja, de tänkte väl närmast att äktenskapet var vår framtid.”

Det var familjen Dinesen inte överens om. Runt sekelskiftet betraktade man det fortfarande som kvinnans bestämmelse att bli gift och bilda familj. Utbildningsinstitutioner för kvinnor blev först inrättade några år före Karen Blixens födelse och det var till att börja med inte flickor från överklassen – Karen Blixens miljö – som gick på lärarseminarium eller sjuksköterskeskola. Det högre borgerskapets flickor blev fortfarande uppfostrade till att motsvara kraven i äktenskap och sällskapsliv, lära språk och läsa litteratur, eventuellt spela ett instrument eller måla. Men endast som ett led i allmänbildningen och ett tidsfördriv.

PÅ FÆDRENE SIDE

På fädernet var Karen Blixens familj officerare och godsägare, på mödernet fanns grosshandlare och godsägare. Hennes far , Wilhelm Dinesen, är född på herrgården Katholm på Djursland. Som den näst äldsta sonen blir han utbildad till officer och deltar först i det dansk-tyska kriget 1864, seden i det fransk-tyska kriget 1870-71. År 1872 reser han till Wisconsin och lever som pälsjägare bland nordamerikanska indianer. När han 1879 återvänder till Danmark, köper han tre lantbruk i Nordsjälland, däribland Rungstedlund, Karen Blixens föräldrahem.

Wilhelm Dinesen gifter sig, 1881, med Ingeborg Westenholz, dotter till finansministern, statsrådet Regnar Westenholz, som var grosshandlare, bl.a. i London, och sedan köpte godset Matrup vid Horsens, där Ingeborg är född. Wilhelm och Ingeborg Dinesen får i snabb följd tre döttrar, Inger (Ea) 1883, Karen (Tanne) 1885 och Ellen (Elle) året efter. Åren 1892 och 1894 föds bröderna Thomas och Anders.


FADERN BLIR INVALD I FOLKETINGET

Wilhelm Dinesen blir 1892 invald i Folketinget som parlamentsledamot utan partitillhörighet men med sympati för partiet Venstre, ett konservativliberalt mittenorienterat politiskt parti. (Namnet ”venstre” för ett parti som står strax till höger om mitten i dansk politik, kan verka förvirrande. Den historiska bakgrunden är att partiet grundades som ett agrart bondeparti efter landboreformerna i Danmark, och till en början hade det konservativa Højre, det nuvarande Konservative Folkeparti, som huvudmotståndare i viktiga frågor. I Danmark skiljer man mellan Venstre och venstrefløj,”vänsterflanken”). Under de perioder när Folketinget är sammankallat bor han under arbetsveckorna på ett pensionat i Köpenhamn. Här begår han självmord, genom hängning, den 28 mars 1895. Det finns ingen officiell förklaring till varför den blott 50-årige godsägaren, folketingsledamoten och familjefadern med fem barn, väljer att ta sitt eget liv. Det enda existerande skriftliga vittnesbörd som finns är ett brev från Ingeborg Diensen till sonen Thomas där hon skriver följande: ”För far har tanken på att behöva leva som en besegrad och sjuk man varit outhärdlig.”

I en intervju från1959 säger Karen Blixen: ”Min fars familj var tilltalande personligheter, men de behärskade inte levnadskonsten. De var dömda på förhand, som man säger, från första början. De var synnerligen begåvade, men de hade för stora förväntningar på livet.”

FADERN DÖR, NÄR KAREN BLIXEN ÄR 10 ÅR

Karen Blixen är 10 år, när Wilhelm Dinesen dör. Det blir en stor saknad för henne under uppväxten, eftersom hon hade ett starkt band till fadern, men också på grund av att det i det faderlösa hemmet inte finns någon motpol till de många starka och religiösa kvinnor som nu omger barnaskaran. Förutom modern Ingeborg är det den ogifta mostern Bess (Mary Westenholz) och mormodern Mamá (Mary Westenholz), som är änka och bor på den närliggande gården Folehave, samt informatorn fröken Zøylner och barnflickan Malla.

Ingeborg Dinesen ger själv i ett brev till sonen Thomas 1931 en mycket precis beskrivning av miljön och uttrycker förståelse för att Karen Blixen inte trivdes där som ung: ”Jag har så många gånger hyst samvetskval, eftersom jag i så stor utsträckning lät Folehave utöva sitt kärleksfulla men tyngande inflytande på er, – naturligtvis mest på Tanne, som stod mest främmande för hela den andan (….) naturligtivs vet jag mycket väl att hon skulle känna sig betryckt av livet här med Bess och mig, grevinnan Ahlefeldt, fru Funch, Ulla etc, – vilket allt sammantaget utgjorde en borgerlighet i ett älskvärt dödvatten.”

I sin bok Tanne. Min søster Karen Blixen, 1974, berättar Thomas Dinesen om barndomshemmet; om Mamá og hennes viktorianska livshållning med fasta og rigida moraliska regler och om modern Ingeborg som ”en av de mest religiösa människor, jag har känt”. Om systrarnas uppfostran skriver han diplomatiskt: ”Det var inte altid lätt för de tre systrarna att bli undervisade, med den största visshet, om det goda och det onda i livet, om rätt och orätt, om plikter och gärningar, och om de rätta, passande orden, – närapå om vilka tankar som var de rätta och moraliskt riktiga.” Hur Karen Blixen upplevde den instängda, viktorianska miljön kan avläsas i Breve fra Afrika och i ungdomsdikten Vinger, vars sista vers lyder såhär:

Høi er Himlen, et dyb af klarhed,en brønd af blåt, og af stråler skinnende,høit vil jeg stige uden at svimle,se jorden forsvinde, lege med vindene.Skøn er jorden ved sommertidenår alle roser af svøbet springer,men i sit fængsel synger mit hjertekun om vinger, kun om vinger.

Hög är himlen, ett djup av klarhet, en brunn av blått och av strålar glänsande, högt vill jag stiga utan svindel, se jorden försvinna, leka med vindarna. Skön är jorden vid sommartid när alla rosor i ett svep slår ut, men i sitt fängelse sjunger mitt hjärta blott om vingar, blott om vingar.

I Afrika får Karen Blixen sin längtan efter ”Vingar” – som också är titlen på ett kapitel i Den afrikanska farmen –uppfylld. Men att flyga med vingar innebär också risk för hastiga fall. Också det kom Karen Blixen att få erfara.