BREVE


BREV FRÅN AFRIKA

År 1978 redigerade Karen Blixen-forskaren Frans Lasson för Rungstedlundfonden en omfattande samling av Karen Blixens brev, skrivna under hennes sjutton år som farmare i Afrika (1914-31) till familjen i Danmark. Det finns dock luckor i brevväxlingen, som beror på Karen Blixens periodiska vistelser i Danmark, som sammanlagt utgjorde fem av de sjutton åren. Det finns inte några brev till brodern bevarade från perioden november 1928 till april 1931. Om det skickades några brev under den perioden eller ej är det ingen som vet. Men under 1929 bodde Karen Blixen i lite mer än ett halvt år hos modern på Rungstedlund.

Merparten av breven är ställda till brodern Thomas och modern Ingeborg Dinesen, som bägge besökte Karen Blixen på farmen, Thomas Dinesen i längre perioder. Men det finns även brev till systrarna Inger ”Ea” de Neergaard och Ellen Dahl, samt till mostern Mary Bess Westenholz, med vilken Karen Blixen förde livslånga diskussioner om kvinnofrigörelse, viktorianism och sexualmoral..

UTELÄMNANDEN
Utgivningen av breven skedde i samarbete med den 1978 enda i livet kvarvarande från syskonskaran på Rungstedlund, Thomas Dinesen och Frans Lasson skriver i sitt förord till breven att Thomas Dinesen önskade stryka vissa meningar och avsnitt av hänsyn till personer i familjens trängre krets. Utlämnat från brevsamlingen är dessutom nästan alla brev som rör ekonomin i The Karen Coffee Company. Men för övrigt ger breven, ofta veckovis, en närbild av Karen Blixens afrikanska tillvaro.

Som Frans Lasson skriver i sin introduktion:”Vi får läsa om samarbetet mellan svarta och vita på farmen, om hennes nära förbindelse med den engelska kolonin i Kenya, om sjutton års kamp för att hålla igång farmens verksamhet, om de aldrig avbrutna kontakten med familjen i Danmark, om hennes äktenskap och förhållandet till de män som andligt och erotiskt fick inflytande på hennes öde, om det, som estetiskt och religiöst kom att prägla hennes livshållning. Men breven har också ett historiskt intresse som sträcker sig ut över Karen Blixens person. Hon kom till Afrika samtidigt med den sista vågen av engelska kolonisatörer i Kenya, men etablerade snabbt en personlig, djupt engagerad kontakt med infödda befolkningen, ett förhållningssätt där hon var långt före sin tid.” Frans Lasson avslutar sitt förord med en formulering av Karen Blixen: ”Ingen har kommit mer blodig in i litteraturen än jag”. Breve fra Afrika bekräftar hennes ord.

Några brev rörande The Karen Coffee Company som inte har medtagits i Breve fra Afrika, kan läsas på de första 40 sidorna i boken Kraftens horn. Myte og virkelighed i Karen Blixens liv, 1982, som skrivits av Anders Westenholz, som är sonson till kaffebolagets styrelseordförande, Aage Westenholz, Karen Blixens morbror.
En inbunden utgåva av Breve fra Afrika, 1996 och en pocketutgåva, 1998, har kompletterats med tre brev som för första gången trycks i oavkortat skick. Det ena är ett brev från februari 1920 från Bror till Karen Blixen, vari han föreslår henne att de ska skiljas. De två andra breven är från 1922, skrivna av Karen Blixen till Brors syster Ellen af Kleen. I det första uttrycker Karen Blixen sitt tvivel och sin villrådighet när det gäller Brors skilsmässoförslag och ber svägerskan om råd. I det andra ger Karen Blixen uttryck för vilken prekär situation hon kommer att hamna i om både hon och Bror ska bo i Kenya efter skilsmässan. Hon tänker då på att det är ett litet, snävt och ”sladderaktigt” socialt sammanhang de lever i.


BREV 1931-62


År 1996 utgav Frans Lasson och Tom Engelbrecht Karen Blixen i Danmark. Breve 1931-62 i två volymer som tillsammans utgör nästan 1 300 sidor. Boken har ett längre förord av Frans Lasson, som redogör för huvuddragen i Karen Blixens tillvaro under de 31 år då hon bodde i Danmark efter hemkomsten från Afrika.

motsats till Breve fra Afrika, 1978, som endast omfattade Karen Blixens brev, får vi i denna utgåva också ta del av brev till författaren från släktingar, vänner, kritiker, förläggare och andra läsare. Brevsamlingen ger således också en bild av en period i danskt kulturliv och de miljöer som Karen Blixen rörde sig i.

De personer, vars korrespondens med Karen Blixen ingår i brevutgåvan, kan delas in i sju huvudgrupper:

FAMILJ OCH SLÄKTINGAR

Bl.a. modern Ingeborg Dinesen, systern Ellen Dahl, bröderna Anders och Thomas Dinesen, mostrarna Mary Bess Westenholz (Moster Bess) och Karen Sass (Moster Lidda), morbrodern Aage Westenholz, Bror Blixen-Finecke.

VÄNNER OG VÄNNINOR

Bl.a. Birthe Andrup, länsgrevinna Sophie Bernstorff-Gyldensteen (en halvkusin), Jytte Knipschildt, Else Reventlow, Steen Eiler Rasmussen (arkitekt och granne), Clara Svendsen (Karen Blixens sekreterare).

DANSKA FÖRFATTARE OG KONSTNÄRER

Bl.a.Thorkild Bjørnvig, Jørgen Gustava Brandt, Erik ClemmesenJohs.V. Jensen, Frank Jæger, Otto Rung, Tage Skou-Hansen, Ole Wivel.

UTLÄNDSKA FÖRFATTARE OCH KONSTNÄRER
Bl.a. Dorothy Canfield Fisher, John Gielgud.

DANSKE FORSKARE OCH KRITIKER
Bl.a. Hans Brix, Christian Elling, Aage Henriksen, Knud W. Jensen, Bent Mohn, Johannes Rosendahl.

VÄNNER OCH BEKANTA FRÅN AFRIKA

Bl.a. Abdullahi Ahamed, Otto Casparsson, Farah Aden, Juma bin Muhammed, Kamante Gatura, Paul von Lettow-Vorbeck, Ingrid Lindström, Gustav Mohr.

DANSKE OCH UTLÄNDSKA FÖRLÄGGARE Frederik Hegel, Constant Huntington, Robert K. Haas.
Eftersom korrespondensen omfattar så många olika personer, ger breven sammantaget en vidsträckt bild av Karen Blixens liv i Danmark från 1931. Den visar dels sidor av Karen Blixens vardag antingen på Rungstedlund eller i samvaro med familj och nära vänner. Dels de diskussioner hon förde med andra konstnärer och kritiker om tidens litteratur och sitt eget författarskap. Korrespondensen med diktaren Thorkild Bjørnvig är ett intressant komplement till hans skildring av deras nära förhållande i boken Pagten, (Pakten), 1974. Brevväxlingen med gamla vänner och bekanta från Kenya visar att Karen Blixen aldrig tappade intresset eller slutade bry sig om de människor som hon knöt an till under Afrika-tiden. Slutligen visar korrespondensen med förläggare och Karen Blixens jurister, Erik Petri och Philip Ingerslev, hur hon hanterade praktiska angelägenheter i anslutning till sitt författarskap och Rungstedlundfonden.