EFTERLÄMNADE SKRIFTER

Ehrengard publicerades första gången i Ladies´ Home Journal (titel: The Secret of Rosenbad) i en förkortad version i december 1962, några månader efter Karen Blixens död, och hon hann aldrig själv att översätta den till danska. Det gjorde hennes sekreterare Clara Svendsen, och den publicerades i Danmark den 7 juni 1963. Det är som om Karen Blixen i detta sena skede av sitt liv, bestämde sig för att skriva en humoristisk och elegant epilog till hela sitt konstnärskap. Konflikten mellan liv och konst leder till försoning i denna berättelse, och kvinnan går för en gångs skull segrande ur historien. Som många av Karen Blixens berättelser (t.ex ”Drømmerne” knyter an till Don Juan), är den skriven som ett motstycke till ett välkänt arbete, i det här fallet, Søren Kierkegaards ”Förförarens dagbok” i ”Antingen – eller”.

I ”Förförarens dagbok” planerar och genomför Johannes förförelsen av Cordelia. I Karen Blixens berättelse planerar konstnären Cazotte att förföra Ehrengard, inte bokstavligen, men genom att spionera på henne när hon tar sitt morgonbad och måla hennes nakna kropp för att sedan få henne att rodna när hon får syn på målningen. Hon lyckas emellertid vända hans planer mot honom själv, har blir stum och försvinner ut ur berättelsen, medan vi i epilogen får veta att allt har gått väl för den unga livskraftiga Ehrengard. Berättelsen har kopplingar till såväl ”Den gamle kavaljeren” i ”Sju romantiska berättelser” som ”Heloïse” i Vintersagor.

OSCEOLA

Redigerad och med förord ​​av Clara Svendsen 1962. Ungdomsverk av Karen Blixen, författade under pseudonymen Osceola. Osceola är namnet på en berömd nordamerikansk indianhövding som startade ett väpnat uppror mot de amerikanska trupperna i början av 1800-talet. Det var även namnet på en av Wilhelm Dinesens jakthundar. För att läsa mer om vad om vad Osceola innehåller tryck på följande länk: INNEHÅLL

Fler tidiga texter av Karen Blixen har publicerats i årsboken Blixeniana, 1983, utvalda och med kommentarer av Else Cederborg, och i Blixeniana, 1985 av Hans Andersen och Frans Lasson.

Efterladte fortællinger Utgivna av och med ett efterord av Frans Lasson 1975.

INNEHÅLL

1 ”Familien de Cats”, trycktes första gången i tidsskriften Tilskueren,1909.
2 ”Onkel Théodore”, ungdomsberättelse.
3 ”Karneval”, en af Karen Blixens första ”fantastiske fortællinger”. Skulle ha varit med i samlingen Nine Tales by Nodzdref´s Cook, som vid publiceringen blev reducerad till Seven Gothic Tales.
4 ”Den sidste dag”, skriven med tanke på Vinter-eventyr (Vintersagor).
5 ”Onkel Seneca”, publicerad på engelska 1949 i Saturday Evening Post, New York. Publicerad på danska i veckotidningen Hjemmet, 1957.6 ”Den fede mand”, skrevs i syftet att publiceras i den amerikanska tidsskriften Ladies’ Home Journal.
7 ”Anna”, dito.
8 ”Den stolte dame”, dito.
9 ”Bjørnen og kysset”, tänkt att ingå i Skæbne-anekdoter (Ödets lekar).
10 ”Gensyn”, fra 1961. En Albondocani-fortælling, tänkt att ingå i Sidste fortællinger (Sista berättelser).

Som framgår av översikten av Efterladte fortællinger, är många av dem ungdomsberättelser. Där möter läsaren en ung författare med en tydlig talang för att skriva.

FÖRUTSÄGELSE

Bland de efterlämnade berättelser som inte kom med i de senasre samlingarna, är ”Gensyn” (Ett återseende) särskilt intressant eftersom den innehåller en förutsägelse om vad som efter Karen Blixens död hände henne själv och hennes författarskap. I likhet med flera av historierna i Sista berättelser och Ödets lekar handlar ”Gensyn / Ett återseende” om förhållandet mellan konstnärens liv och verk. Huvudpersonen är den engelske poeten Lord Byron, som på sin väg till Grekland stannar till för att bo en tid i Genua. Här möter han sin dubbelgångare, marionetteaterdirektören Pipistrello, som fjorton år tidigare räddade Lord Byron från rånare som låg i bakhåll. Som tack fick han en sovereign – ett guldmynt – och med den som grundplåt grundade han sin dockteater. Men, förklarar han för Lord Byron, därigenom har han gett upp beträffande ett verkligt mänskligt liv: ”Harmonin i det var därefter harmonin i en berättelse. Visst är det en stor lycka att kunna omvandla saker som händer en till berättelser. Det är kanske den enda fullkomliga lycka, en människa kan hitta i livet. Men det är samtidigt, oförklarligt för den oinvigde, en förlust, och likaså en förbannelse. Vad jag har vunnit under dessa fjorton år är alltså kunskap om historien och hela dess väsen. ”

Förutsägelsen om hur det senare skulle komma att gå med intresset för Karen Blixen och hennes skrifter, ligger i berättelsens sista repliker. Pipistrello och Lord Byron talar om hur det kommer att gå med den sistnämndes böcker om hundra år. Pipistrello tror att Lord Byrons böcker kommer att läsas mindre i framtiden men tillägger: ”Men en bok,” sade Pipistrello, ”kommer att skrivas om och om igen, och bli läst om och om igen, och den kommer varje år att ställas i bokhyllan i en ny upplaga.” ”Vilken bok är det? ”frågade Lord Byron. ”Lord Byrons liv”, sade Pipistrello.

KONGESØNNERNE OG ANDRE EFTERLADTE FORTÆLLINGER

1985. Utgiven av och med ett efterord av Frans Lasson. Ett fotografiskt nytryck av Efterladte fortællinger kompletterad med två tidiga berättelser från Osceola (1962) – ”Eneboerne” og ”Pløjeren” samt två berättelser, första gången tryckta i Blixeniana – ”Brudeparret ventes” (ca. 1909) og ”Kongesønnerne” ( uppläst av KB i Oslo, 1946).

KARNEVAL OG ANDRE FORTÆLLINGER

1994. Utgiven av och med ett efterord av Frans Lasson. En fotografiskt nytryck av Kongesønnerne og andre efterladte fortællinger, kompletterat med ”Spøgelseshestene” (som första gången publicerades i Ladies´ Home Journal) och Ehrengard (som separat bok i förstaupplaga, 1963).