ESSÄER

De texterna som i flera olika upplagor finns samlade under namnet ”essäer” var i sin ursprungliga form, antingen föreläsningar, tidningsartiklar, radiotal eller essäer i tidskrifter. Ett undantag är ”Moderne ægteskab og andre betragtninger” (”Moderna äktenskap och andra betraktelser” som Karen Blixen skrev i Afrika och skickade till sin bror Thomas Dinesen 1924 med titeln ”Om Ideal & Natur”. Det var en fortsättning på verbala meningsutbyten mellan Karen Blixen och Thomas Dinesen, när han bodde på gården i Kenya. De andra essäerna har tillkommit under en tidsrymd som spänner över en period från 1938 till 1959.

Den första essäsamlingen publicerades 1965, nästa utgåva med dessa texter publicerades 1978 med titeln Mit livs mottoer og andre essays mitt, och slutligen släpptes 1985 slutligen Samlede essays med ytterligare tre essäer (Moderna äktenskap, Svarta och vita i Afrika, Till fyra kolteckningar). I USA och England publicerades ett urval av essäer 1979 med titeln Daguerreotypes and Other Essays.

FÖRHÅLLANDET MELLAN DE TVÅ KÖNEN
Kvinnans roll i äktenskapet och samhället och förhållandet mellan könen är ett tema i flera av Karen Blixens essäer. Det är intressant att se hur mycket hon har ändrat ståndpunkt i vissa av dessa frågor sedan hon var ung. I ”Moderna äktenskap och andra betraktelser”, skriven omkring 1923, jämför Karen Blixen kvinnans roll i äktenskapet förr med hur den är nu. Förr, skriver hon, hade kvinnan en fast och betydelsefull roll i äktenskapet. Numera är äktenskapet en tvivelaktig institution att offra sitt liv för. Äktenskapet ger kvinnan orimliga villkor och gör henne ofri utan goda skäl. Essän från 1923 innehåller slutsatsen att kärleken trivs bäst i vad Karen Blixen kallar ett ”fritt kärleksförhållande”, det vill säga ett utomäktenskapligt förhållande.

ETT BÅLTAL MED 14 ÅRS FÖRSENING

30 år senare, i ” En båltale med 14 års forsinkelse” (Ett båltal med 14 års försening), säger Karen Blixen att feminismen är ett mer eller mindre överspelat kapitel. En huvudtes i talet är att män och kvinnor är fundamentalt olika, vilket ger en gynnsam grogrund för växelverkan och inspiration. I detta sammanhang hänvisar hon till den engelske författaren Aldous Huxley, som i en roman har använt uttrycket ”the love of the parallels”,  om ”ett ofruktsamt och smärtsamt förhållande”. ”The love of the parallels ”, skriver Karen Blixen i sitt tal, är ”den hopplösa kärleken mellan två parallella linjer som följs åt men inte kan mötas.”  

År 1926, hävdade hon emellertid motsatsen. I ett brev skrivet 1926 (Breve fra Afrika II, s.56), använder hon samma Aldous Huxley-formulering: ”Aldous Huxley har ett uttryck ”The Love of the Parallels” – som han använder i en ganska tragisk bemärkelse, men som jag väl kan ta mig friheten att uppfatta som jag vill – som på något sätt uttrycker vad jag menar: vi går inte upp i varandra; man kommer kanske inte varandra så nära som de människor, som har förmåga till ett sådant uppgående i varandra, och man är absolut inte varandras mål i livet, men medan man är sig själv och strävar mot sitt eget fjärran mål, finner man lyckan i övertygelsen om att i all evighet följa varandra parallellt.” De två helt olika förhållningssätten hos den unga och den äldre Karen Blixen är ett exempel på att man kan tolka Blixens berättelser grundligt fel om man använder den äldre författarens essäer som en nyckel till hur den yngre författarens berättelser bör analyseras.

DAGUERREOTYPIER
I ”Daguerreotypier” tecknar författaren ett par bilder av människor från det förflutna, dvs hennes egna föräldrars generation, deras idéer, uppfattningar och syn på livet.  Den första handlar om hur kvinnorna förr delades in i tre kategorier beroende på vilken roll de hade i förhållande till mannen, hemmafrun, skyddsängeln, glädjeflickan.  Det fanns också en fjärde kategori  –   häxan –  som stod för sig själv eftersom hon just ”existerade oberoende av mannen och hade sin tyngdpunkt i sig själv.” Den andra daguerreotypin handlar om husjungfrun Sejlstrup, hushållerska på hovjägarmästarens herrgård och diskuterar bland annat begreppet jämlikhet och hur synen på vad som hör till ”goda livet” skiftat genom tiderna.

MITT LIVS MOTTON

I ”Mit livs mottoer” / ”Mitt livs motton” går Karen Blixen igenom de motton hon har valt i olika perioder av sitt liv, och vad har de betytt för henne. Som en mycket ung hon valde ”Essayez!” samt ”Ofta i svårigheter, aldrig rädd”. Under mottot ”Navigare necesse est, vivere non necesse” drog hon och Bror Blixen till Afrika. Pompejus ord, att det är nödvändigt att segla, inte att leva, översatte de till sin egen situation: ”Det är nödvändigt att ha en farm, det är inte nödvändigt att leva.”

I Afrika övertog Karen Blixen ett motto från Denys Finch Hatton: ”Je responderay” – jag kommer att svara. Hon betonar mottots etiska innehåll: ”Jag kommer att svara för vad jag säger eller gör; jag kommer att svara för det intryck jag gör. Jag kommer att vara ansvarig.”

Efter hemkomsten till Danmark fick Nietzsches ord ”Jag är en ja-sägare och en stridsman, har jag varit” betydelse för  henne tillsammans med orden ”Pourquoi pas?” – Varför inte? Om det senare, skriver hon: ”Blott ordet ”Varför?” är ett gnäll och en klagan, ett rop från hjärtat; det tycks ljuda i öknen och ter sig i sig självt negativt, en förlorad saks röst. Men när ytterligare ett negativt ord, ”inte” tillsätts, förvandlas den patetiska frågan till ett svar, ett direktiv, en signal som uttrycker vild förhoppning. I denna anda (…) färdigställde jag min första bok. ”

SAMLEDE ESSAYS, 1985 innehåller följande texter:

Moderne ægteskab og andre betragtninger.
Skrevs i Afrika 1923-24.

Sorte og hvide i Afrika.
Föredrag i Stockholm och Lund 1938.

Om Retskrivning.
Krönika i dagbladet Politiken 23-24.marts 1938.

Breve fra et land i krig.
Skrevs 1940, tryckt första gången i tidsskriften Heretica, 1948.

Gensyn med England.
Radiotal i BBC, 1947.

H.C. Branner: Rytteren
Skrevs 1949, tryckt första gången i tidsskriften Bazar 1958.

Til fire kultegninger.
Berlingske Aftenavis, 1950.

Daguerreotypier I-II.
Radiotal i DR 1951. Utgavs som särtryck 1951.
Utkom som grammofonskiva 1977.

En båltale med 14 års forsinkelse.
Radiotal i DR 1953. Tryckt första gången i Det danske Magasin, 1953.

Fra lægmand til lægmand.
Radiotal i DR, 1954. Tryckt första gången i dagbladet Politiken, 1954.

Rungstedlund.
Radiotal i DR, 1958. Tryckt första gången i Hilsen til Otto Gelsted, 1958.

Mit livs mottoer.
Karen Blixens ”Dinner Meeting Adress” vid årsfesten i ”The National Institute of Arts and Letters”, New York 1959. Tryckt första gången i Proceedings of The American Academy of Arts and Letters, New York 1960.