PSEUDONYMER

Pseudonymer har använts sedan urminnes tider av författare som av någon anledning ville dölja sin identitet, mystifiera läsarna eller betona att privatpersonen och författaren inte var identiska. Vissa författare har publicerat alla sina alster under pseudonym. Ett danskt exempel är författaren Carit Etlar (Göingehövdingen m fl). Hans riktiga namn var Carl Brosbøll.

Men varför valde Karen Blixen att publicera sin första berättelser under pseudonym? Det kan finnas flera förklaringar. I en intervju i Politiken från 1934 berättar hon att hon tog sin far, Wilhelm Dinesen, som förebild. Han publicerade 1889 och 1892 Jaktbrev och Nya Jaktbrev under pseudonymen Boganis – ett smeknamn han fick av indianerna under sin vistelse i Wisconsin. Karen Blixen säger i intervjun:

”Han hade skrivit många saker i sitt eget namn, Wilhelm Dinesen, och det stod har självklart för fullt ut. Men i jaktbreven yttrade han sig fritt, lät fantasin få fria tyglar eller kritiserade män i offentliga angelägenheter. Han ville inte vill att folk skulle fråga:. Menar du verkligen det, kapten Dinesen, eller har du själv upplevt berättelsen vi läste i tidningen i morse ”

Även Karen Blixen syster Ellen Dahl, hade publicerat två böcker under pseudonymen Paracelsus 1929 och 1932. Det var samlingar av små berättelser och livsfilosofiska essäer som dock inte fick någon större uppmärksamhet. Kanske Karen Blixen lärt något av sin systers publiceringar – om man förbises, är det bättre att det sker under pseudonym. Men redan vid en tidig ålder, år 1907, hade Karen Blixen använt en pseudonym – Peter Lawless – för vissa humoristiska teckningar publicerade i den politisk-satiriska veckotidningen Klods-Hans (omtryckt i Blixeniana 1983).

PETER LAWLESS

Peter Lawless är möjligen inspirerad av gråmunken Will Lawless, en person i Robert Louis Stevensons roman The Black Arrow från 1888. Stevenson var en av Karen Blixens favoritförfattare. Arkitekten Steen Eiler Rasmussen, mångårig granne till Karen Blixen, skriver i sin artikel ”Karen Blixens Rungstedlund” (omtryckt i Frans Lasson: Karen Blixen Rungstedlund, 2001): ”… På Rungstedlund finns en gammalt gulnad bild av Karen Blixen från tiden innan hon fyllde tjugo. Hon står med en spjuveraktig min och har accentuerat sin pose genom att skriva över bilden med stor stil ”Peter Lawless”. – När man i Karen Blixens Brev från Afrika läser om det obehag hon kände i sin barndomsmiljö, kan man föreställa sig att hon med valet av denna pseudonym uttryckte sin distans och dolda upprorslust.

När den unga Karen Dinesen under åren från 1907 och framåt får publicerat berättelsersna ”Eneboerne”, ”Pløjeren” og ”Familien de Cats”, samt dikten ”Ex Africa” i tidskrifterna Tilskueren och Gads Danske Magasin använder hon pseudonymen Osceola. Osceola var en indianhövding från 1800-talets början och Wilhelm Dinesen använde namnet på en av sina jakthundar.

ISAK DINESEN

När Sju romantiska berättelser,1934, publiceras i USA använder Karen Blixen pseudonymen Isak Dinesen och hon behåller det till den danska utgåvan, även om författarens riktiga namn då sedan länge är känt. Hennes amerikanska förläggare, Robert K. Haas, försöker få henne att publicera berättelser under sitt eget namn, men Karen Blixen står fast vid sin önskan om att behålla pseudonymen.

Att hon använder sitt flicknamn Dinesen är självklart. Om namnet Isak har Karen Blixen själv förklarat i en intervju 1960 att hon hämtade det från berättelsen i första Mosebok om Sara som ler när Herren bebådar att hon i hög ålder kommer att få en son. Karen Blixen fortsätter: ”Och så säger hon efteråt att hon väljer att kalla honom Isak, för det betyder skratt, och hon hoppas och önskar, att hela världen ska le med henne. Det tyckte jag var en tilltalande tanke.” Det är självfallet en förklaring, men egentligen bara en halv sådan. Vi får fortfarande inte reda på vad hennes eget skratt gäller. Kanske identifierar Karen Blixen sig med Sara i den meningen att hon i en förhållandevis hög ålder får ett författarskap på samma vis som Sara får en son. Kanske har hon haft en avsikt med att välja just ett manligt förnamn till sin pseudonym i en tid då kvinnliga författare var i minoritet och inte fullt så respekterade som de manliga. En föregångare i det avseendet är den kvinnliga, franska 1800-talsförfattaren Aurore Dudevant, som skrev under pseudonymen George Sand.

I USA forsätter Karen Blixens böcker att utkomma under pseudonymen Isak Dinesen. I Danmark skiftar hon till Karen Blixen från och med Den afrikanska farmen, bortsett från romanen Vedergällningens vägar, som utkommer under en ny pseudonym, Pierre Andrézel. Isak Diensen uppträder dock igen på två danska bokomslag, nämligen de två självständiga utgåvorna av Babettes gästabud och Spökhästarna. Möjligtvis för att markera att de ursprungligen skrevs för den amerikanska veckotidningen Ladies´ Home Journal.

PIERRE ANDRÉZEL
Karen Blixen har förklarat, att Vedergällningens vägar gavs ut under den nya pseudonymen Pierre Andrézel, eftersom hon inte räknade den romanen till sitt seriösa författarskap. Den är skriven på danska, så när det på titelbladet står att den är översatt av Clara Svendsen, Karen Blixens sekreterare, så var det enbart för att ytterligare invagga folk i föreställningen att det var fråga om en fransk författare. Snart kom dock gissningarna om att Pierre Andrézel var identisk med Karen Blixen, men hon bekräftade det offentligt först i en intervju 1956.