ÖDETS LEKAR

Skæbne-anekdoter är den sista samlingen som utkommer  under Karen Blixens levnad. Utgivningsdatumet var den 12 oktober 1958, och den utkom samma år i USA och England. Den översattes till svenska av Torsten Blomkvist med titeln Ödets lekar (1958).

Precis som i fallet med förra Sista berättelser från 1957 har en majoritet av berättelserna i Ödets lekar tidigare publicerats. Endast ”Stormar” är helt nyskriven. ”Babettes gästabud” och ”Ringen” dök upp i Ladies’ Home Journal 1950, ”Den odödliga historien” i samma tidskrift 1953. ”Babettes gästabud” utkom som en fristående bok 1952, medan ”Dykaren” trycktes i Den danska tidskriften Vindrosen 1954.

KONST OCH LIV

Bortsett från ”Ringen”, som tematiskt relaterar till Vintersagor, behandlar alla anekdoter i Ödets lekar förhållandet mellan liv och konst, något som det på olika vis vrids och vänds på i de fyra berättelserna. Vad gör konsten för sin publik? Vad betyder den för konstnärens eget liv? Och finns det överhuvudtaget något samband mellan liv och konst?

STORMAR

”Stormar” är en berättelse om konstens pris. Huvudpersonerna är teaterregissör herr Sørensen som reser på turné i Norge med Shakespeares pjäs ”Stormen” och Malli som spelar huvudrollen Ariel i pjäsen. Malli begår det ödesdigra misstaget att blanda ihop konsten med livet och blir därigenom skyldig till att en sjöman mister livet under en storm till havs. När hon inser att det, lämnar hon sin fästman och kärlek och återvänder till teaterns värld. ”Babettes gästabud” berättar om diskrepansen mellan den lysande festen och det lyckorus, som den tidigare franska kökschefen och nu landsflyktiga Babette skapar i ett litet norskt starkt religiöst samhälle genom en överdådig bedrift i form av en måltid, och hennes egen stora ensamhet. Dock har Babette ett sätt att ändå känna sig tillfredställd med livet: nämligen genom att göra sitt absolut bästa.

DYKAREN

”Dykaren” öppnar för frågan om vad som krävs för att vara en kreativ person. Det krävs hopp och längtan och modet att ta risker. ”Utan hopp kan man inte dansa”, ”utan hopp kan man inte flyga”, ”utan hopp kan man inte berätta”, heter det. För kontrasten till det synsättet, står den satta gamla koffertfisken, som hävdar att lyckan består i att hålla sig i perfekt balans, i mitten och medelmåttigheten. Således kan fisken säga om sig själv: ”Vi har inga händer, därför kan vi inte skapa någonting som helst och frestas aldrig att ändra något i förhållande till den fulländade och bestående skapelsen.”

DEN  ODÖDLIGA HISTORIEN

I ”Den odödliga historien” försöker den rike engelsmannen, Mr Clay att göra verklighet av en berättelse han har hört. Det är en ”odödlig” vandringsmyt om en rik äldre herre som betalar en ung sjöman för att han ska befrukta den rikes unga hustru, så att släkten inte dör ut. Mr Clay har emellertid inte tänkt på att de två unga människor, som han regisserar, skulle kunna förälska sig i varandra och bli oskiljaktiga. Detta ger historien en helt annan vändning och för Mr Clay fatal avslutning. Rationalisten Mr Clay vill inte veta av historier i form av fiktion. För honom finns bara verklighet. Därför försöker han att utplåna berättelsens fiktiva karaktär genom att förverkliga den. Men därigenom skapar han bara en ny berättelse   den som Karen Blixen berättar.

Karen Blixen utelämnade fyra berättelser, som ursprungligen var tänkta att ingå i Ödets lekar. Det berodde på att hon höll dem för att vara mindre lyckade eller ofullbordade. Det gäller:

”Spøgelseshestene”, som trycktes i Ladies´ Home Journal  i 1951 og udkom i Fremads Folkebibliotek, 1955.

”Klokkerne”, tryckt i Arbejderens Almanak, 1952.

”Onkel Seneca”, tryckt i Saturday Evening Post, New York, 1949.

”Den fede mand”, tryckt i ugebladet Hjemmet, 1973.

”Ehrengard”, som med titlen ”The Secret of Rosenbad” i en kortere version blev trykt i Ladies´ Home Journal, december 1962, nogle måneder efter forfatterens død.

På danska utkom ”Ehrengard” som självständig bok redan 1963, medan ”Onkel Seneca” och ”Den fede mand” först publiceres i Efterladte fortællinger, 1975. ”Klokkerne” är aldrig inkluderad i någon samling. Den svenska översättningen av ”Ehrengard” gjordes av Torsten Blomkvist, 1963. Svensk översättning av Efterladte fortællinger gjordes av Eva Liljegren, med titeln Karneval – efterlämnade berättelser, 1977.

TITLAR PÅ DE ENSKILDA BERÄTTELSERNA:

  • Dykaren: Mira Jarma berättade denna historia
  • Babettes gästabud I. Två systrar. II. Martines tillbedjare. III. Philippas tillbedjare. IV. Ett brev från Paris; V. Vardagsliv; VI. Babettes stora vinst; VII. Sköldpaddan ; VIII. Psalmsång ; IX. General Löwenhielm ; X. Babettes gästabud ; XI. General Löwenhielms tal ; XII. Den stora konstnären ;
  • Stormar: I. Drömmen om stormen ; II En roll besatt ; III. Kärleksbarnet ; IV. Fru Ross ; V. Mästare och elev ; VI. Storm ; VII. För berömliga gärningar ; VIII. Huset vid torget ; IX. Bal i Kristiansand ; X. Besök och svarsbesök ; XI. En förlovningshistoria ; XII. Ferdinand ; XIII. Fru Hosewinckel ; XIV. Gamla människor och gamla äventyr ; XV. Jens Aabels historia och hans goda råd ; XVI. Lärling och mästare ; XVII. Mallis brev ;
  • Den odödliga historien: I. Mr Clay ; II. Elishama ; III. Jesaja Profetia ; IV. Historien ; V. Elishamas äventyr ; VI. Hjältinnan i historien ; VII. Virginie ; VIII. Virginie och Elishama ; IX. Hjälten i historien ; X. Festmåltid i historien ; XI. Båten ; XII. Den gamle herrns tal i historien ; XIII. Mötet ; XIV. Avskedet ; XV. Snäckan ;
  • Ringen