SJU ROMANTISKA BERÄTTELSER

Karen Blixen skrev sina debutberättelser på engelska, det språk hon under sin 17 år långa vistelse i Kenya hade använt mest. De publicerades  i USA under pseudonymen Isak Dinesen med titeln Seven Gothic Tales, den 9 april 1934. Samma år blev samlingen vald till månadens bok i bokklubben ”Book-of-the-Month Club”. Därmed nådde den omedelbart ut till en mycket stor publik. Karen Blixen översatte själv sina berättelser till danska, och ”Syv fantastiske fortællinger” publicerades i Danmark den 25 september 1935, också här under pseudonymen Isak Dinesen, även om författarens verkliga identitet vid det här laget blivit allmänt känd.

Genom att översätta ”gothic” till ”fantastiska”, gick berättelsernas hemort i en etablerad anglosaxisk genre förlorad för en dansk publik. Kopplingen till gothic-genren kan ha bidragit till att receptionen i USA var så begeistrad (”These Magic Tales Have an Air of Genius” New York Herald Tribune). Detta eftersom de amerikanska recensenterna var bekanta med genren, medan flera danska litteraturkritiker uppfattade berättelserna som ”pastischer” och ”illusionsnummer” med ”falska effekter” och ”konstlad” stil – ett främmande, utländskt inslag i 1930-talets, övervägande socialrealistiska danska litteratur.

ROMANTISKA BERÄTTELSER

Flera stora namn i den anglosaxiska litteraturen hade skrivit gotiska berättelser och romaner under hela 1800-talet. Robert Louis Stevenson, Charlotte Brontë, Jane Austen, Edgar Allan Poe och William Faulkner – författare som alla står att finna  i Karen Blixens privata bibliotek. Även om Karen Blixen förhåller sig mycket fritt till den traditionella gotiska genren, så använder hon sig av en del av genrens typiska stilgrepp.

Tematiken i de gotiska romanerna inkluderar den feodala aristokratins förfall och dekadens, unga hjältar och hjältinnor, som hålls inspärrade i gamla slott och kloster av mäktiga och manipulativa män, det förflutnas tyranni, som kväver hoppet för den nuvarande generationen. Speciellt de kvinnliga författarna odlade genren, förmodligen eftersom dess traditionella tematik handlade om förtryck och förföljelse överensstämde väl med kvinnors erfarenheter av bristande frihet och självständighet i ett patriarkaliskt samhälle.

I en intervju från 1934 ger Karen Blixen en förklaring till varför Sju romantiska berättelser utspelar sig i en brytningstid mellan enväldets feodala samhälle och en framväxande borgerligt-demokratisk tid i mitten av 1800-talet: ”Jag flyttada mina Tales hundra år tillbaka i tiden till en verkligt romantisk tid då människorna och omständigheterna var annorlunda än nu. Först därigenom blev jag fullständigt fri.” Hon utvecklar dessvärre inte vad hon menar med att bli ”fri”. Men hon erövrade i alla fall den friheten att hon genom berättelsens  historiska mask  kunde använda sitt eget livs konfliktmaterial utan att bli igenkänd av sina samtida släktingar och vänner. Det var först senare – efter många år av omfattande biografisk forskning – som litteraturvetare började dra paralleller mellan Karen Blixens eget liv och berättelsernas värld.

DE ENSKILDA BERÄTTELSERNAS TITLAR

  • Vägarna kring Pisa
  • Den gamle kavaljeren
  • Apan
  • Syndafloden över Norderney
  • En supé i Helsingör
  • Drömmare
  • Poeten

 

Läs mer om Sju romantiska berättelser her.