VINTERSAGOR

Karen Blixens andra samling med berättelser, är , Vinter-eventyr utkom i Danmark den 10 oktober 1942 mitt under  den tyska ockupationen av Danmark 1940-1945. Samma år utkom den i England, men först år 1943 i USA, där den precis som de två tidigare böckerna blev utsedd till ”Book-of-the-Month”. Vintereventyr. Den översattes till svenska av Sven Barthel och Viveka Starfelt med titeln Vintersagor, 1942.

Efter de gotiska, aristokratiska och afrikanska mijöerna i de tidigare två böckerna, vänder Karen Blixen i Vintersagor hem till påtagligt danska landskap och miljöer och en stil som ligger närmare inpå en dansk litterär tradition, inklusive Steen Steensen Blichers  berättelser. Man anar att Karen Blixen under de 10 år som gått efter återkomsten från Afrika har återknutit vissa band till sin danska uppväxt. I det sökande efter vad som avgör en persons liv och öde, som präglar hela hennes författarskap, har Karen Blixen i Vintersagor kommit fram till barndomens och uppväxtens betydelse..

BARN OCH UNGA MÄNNISKOR

De centrala berättelserna i den här samlingen handlar om barn och mycket unga människor. Ett återkommande tema är barn som, av olika skäl, känner sig som främlingar i miljön där de växer upp. Alkmene i berättelsen ”Alkmene” är en ”kärleksbarn” som adopteras av en prästfamilj vars pietistiska inställning till livet knäcker flickans medfödda livsmod och sensualitet. Även de unga huvudpersonerna i ”Peter och Rosa” växer upp i en livsförnekande och dyster prästgårdsmiljö. Deras förutsättningar för att kunna bryta med miljön, är dock olika. Peter drömmer om att följa flyttfåglarna och gå till sjöss, medan Rosa, som också längtar bort är bunden av sitt kön att stanna.  Även pojken Jens i ”Det drömmande barnet” växer upp hos adoptivföräldrar, här i en borgerlig miljö. Men även den här berättelsen handlar om ett barn begåvat med egenskaper och ett väsen som föräldrarna är främmande inför och därför inte förstår sig på.

EN NY KVINNOROLL

Karen Blixen växer upp i en tid då kvinnorollen håller på att förändras. Från att uteslutande vara en hustru, mor och hemmafru, vaknar hos kvinnorna önskningar om större självständighet, rätten till att stå i ett direkt förhållande till världen och inte bara uppleva allt i andra hand genom männen. Det väcker många konflikter inte bara i förhållande till männen och föräldragenerationen   utan även hos kvinnorna själva. De känner sig slitna mellan viljan att bli älskade av män, för vilka den perfekta kvinnan fortfarande ska vara en undergiven hustru och mor, och önskan om att få vara självständiga individer i sin egen rätt.

Problemet kommer i varierande grad och på olika vis till uttryck i Karen Blixens författarskap. I Vintersagor framstår denna problematik tydligast i ” Heloïse ”. Här får kvinnoupprorets dilemma ett koncentrerat uttryck i scenen där den kvinnliga huvudpersonen Heloïse uppträder på en parisisk varieté i tablån ”Dianas hämnd”. Tablån förevisar den grekiska myten om Diana och Actaeon, där den kyska jaktgudinnan Diana låter sina hundar flå prinsen Actaeon eftersom han smygtittat på henne medan hon och hennes nymfer nakenbadat i en sjö. Berättelsens huvudperson Heloise tar dock ingen hämnd på mannen, Frederick, som sett henne, men inte på älskar henne på allvar. I slutet av berättelsen, när han har gjort en karriär och är gift med en annan, kan hon bara konstatera: ”Det är vi som får känna av det – kvinnorna här i världen. Från oss tar tiden så mycket. Och slutligen allt”.

DE ENSKILDA BERÄTTELSERNAS TITLAR

 

  • Skeppsgossens historia
  • Den unge mannen med nejlikan
  • En historia om en pärla
  • De ståndaktiga slavägarna
  • Heloïse
  • Det drömmande barnet
  • Från det gamla Danmark
  • Alkmene
  • Peter och Rosa
  • Sorgens åker
  • En uppbygglig historia